SALPETERSJUDARE

Svartkrut

Ända sen 1300-talet när man började använda eldvapen var behovet stort av s.k. svartkrut. Svartkrut bestod av 75 % salpeter, 15 % träkol och 10 % svavel. Träkol och svavel var relativt lätt att anskaffa, men det som mest behövdes var ju salpeter och det var svårare att få tag i.

Salpeter

Salpeter kunde utvinnas ur jord blandad med växt- och djuravfall (som innehöll salpeterbakterier) mer eller mindre indränkt med urin och då och då under året skyffla om den så att luften gavs tillträde. Det var viktigt att den inte utsattes för vatten. Efter en 4-5 år hade salpeter bildats med hjälp av salpeterbakterierna. Jorden var då färdig för vidare bearbetning.

Salpetersjuderiet

Gustav Wasa hade i Sverige förklarat all jord under ladugårdar och andra uthus där djur förvarades, tillhörde kronan. Detta blev också gällande för Blekinge efter 1658 när Sverige fick Skåneland genom freden i Roskilde. Bönderna ålades att hålla diken runt sina uthus så inte vatten skulle förstöra salpeterjorden och de fick under inga omständigheter använda den jorden för att gödsla sin åkerjord. En s.k. salpeterskatt infördes där hemmansägarna skulle leverera mellan ½ och 1 lispund salpeter (1 lispund=8,5 kg) till kronan. Liknande pålagor fanns troligen även i Danmark eftersom en salpetermantalslängd upprättades i Jämshög redan 1637. I den fastställdes hur mycket salpeter varje bonde skulle leverera till den då danska kronan. Se Jämshögs salpeterlängd under "Övrigt" och "Scannade böcker".

Kung Karl XI hade inrättat ett s.k. indelt salpetersjuderiet, precis som krigsmakten och en salpetersjudarverkmästare var högre än en salpetersjudare. Helst skulle de värvade salpetersjudarna vara födda i landsorten där de skulle verka. I annat fall skulle man värva salpetersjudare från Småland. Smålänningarna ansågs vara absolut förstklassiga när det gällde salpetersjudning.

År 1723 utfärdades en förordning om salpetersjuderiet enligt vilken bl.a. allt salpeter endast fick säljas till kronan och det till ett pris som kronan bestämde. Sjudarna skulle också tillvarata den nu uttorkade jorden och placera den där den tagits för att efter en 5-årsperiod kunna utnyttja den igen.

Alla trähus som därefter uppfördes på landet, skulle förses med en "undermur, åtminstone till ½ alns höjd" där grunden inte utgjordes av hälleberg.

I Blekinge skulle socknarna fördelas i 4 fjärdingar där sjudningen skulle gå i tur och ordning. Sjudarna fick efter "utsyning" av skogvaktare ta nödigt bränne till sitt arbete från kronans skogar och allmänningar. Bönderna kunde om de ville sköta sin egen sjudning och slapp då allt besvär med att hålla sjudaren med mat, hästbete och vedhygge.

Vare sig om bönderna själva tillverkade salpetern eller om sjudarna gjorde det, ålåg det bönderna att forsla salpetern till de uppsamlingsplatser som bestämts; ibland ända till krutbruken. I Jämshögs fall var det Torsebro Krutbruk utanför Kristianstad, som fick leveranserna.

Tillverkningen i Torsebro Krutbruk startade år 1881.En besökare under 1700-talet gjorde följande beskrivning:
"TORSEBRO, krutbruk, ½ från Råby. Här fingo vi bese verket som hastigast. I torkestugan, der vi gingo in, blefvo vi varnade att gå varliga och icke skrapa med fötterna, att icke eld skulle åstadkommas, hvilken lag vi åtlydde med lika underdånighet som om en sträng herre hade sagt: "om du skrapar, skall du mista lifvet". Krutmöllan var ett stampverk af många stampar för hvart hjul och krutmaterien var sammanblandad salpeter, svafvel och kol. Den småländska salpetern berättades vara bättre än den skånska. Kolen brändes nu af frisk al. Krutbruket inneslöts af de grofvaste stengärdsmurar jag någonsin sett, och vid porten hölls vakt, att ingen fick stjäla sig in att göra verket skada."

Ansvaret för att sjuderiet fungerade låg på Landshövdingen i länet.

Böndernas leveranstvång av salpeter upphörde först 1830.

Tillverkning

Salpetersjudarna testade om jorden innehöll salpeter genom att ta lite jord, hälla lite vatten på och sen ta en vattendroppe därifrån på ett knivblad och låta det torka i solen. Om det fanns salpeter i jorden utkristalliserades det och blev vitt på knivbladet. Den sålunda utvalda jorden skyfflades ner i ett mycket stort kar, som var ganska högt placerat.Sen man hällde i vatten i karet med jorden, för att urlaka jorden på salpeter. Lakvattnet tappades ur i botten på det stora karet och ner i ett annat kar. Sen kokades allt lakvatten tills salpetern utkristalliserades.
Teckning av John Käll

Om jorden var bra blev också salpetern av bra kvalitet. Sjudarna skulle sköta om jorden och se till att för mager jord blev fetare, att för fet jord blev magrare och att för torr jord blev fuktigare etc. samt att ingen kalkhaltig eller salthaltig jord användes.

Kemi

Salpeter = kalisalpeter = kaliumnitrat (KNO3)

Av Maj-Britt Sundin
Teckning av John Käll


Copyright © 2000 Föreningen för främjande av forskning i Jämshög med omnejd.
Om du har problem med den här webbplatsen eller vill ställa frågor kontaktar du webmaster.